|
Här kommer en liten presentation om rasen Beauceron utifrån våra erfarenheter.
Notera att detta är våra personliga åsikter!
|
|
Det finns många skäl till att välja just en Beauceron, som ras. Det kan gälla utseende, mentalitet, egenskaper, och kanske till och med storlek och färg. Vi kan här endast förklara lite om varför vi valde just denna ras, vilket är en högst personlig tolkning, och gäller de typer av Beauceroner vi varit i kontakt med,
tränat och ägt, under våra år. Det bör observeras att det vi skriver kanske inte
stämmer in på alla Beauceroner som födds upp världen över...alla uppfödare har
olika mål!
Beauceronen är en mycket allsidig hund, med en väldigt speciell personlighet. Det är en sann "enmanshund" och ger dig 100 % av sig själv, om du behandlar den med respekt och vänlighet. En Beauceron har en stolthet, självkänsla och dominans, vilket gör att den inte låter sig behandlas hur som helst. (Det är absolut ingen hund man "kastar på rygg" för att visa sitt ledarskap). Trots sin stora "integritet" är det en förarvek
och signalkänslig hund.
Vår tolkning av Beauceronen är att den är som "en bit lera", som du kan forma till
väldigt mycket, om grunden är stabil. Uttrycket "Sådan förare sådan hund" passar ganska bra in på denna ras.
Det är en ganska stor och burdus hund, som kräver sitt utrymme, men trots detta
är det en härlig familjehund som mer än gärna vill krypa upp i knäet på sin förare. En Beauceron är en vall & vakthund som mer än gärna vill vara med sin familj 24 timmar om dygnet och hemma helst ligger i omedelbar närhet till sin "flock". Det är en hund som älskar att arbeta och röra på sig men som inte "slår över" om den inte får träna varje
dag. Så länge en Beauceron får vara en del av familjen och blir motionerad
tillräckligt, fysiskt och mentalt, så mår den bra.
Om man letar efter en Beauceron till bruks och/eller tjänst så bör man se till att föräldrarna till den kommande valpen fungerar till det man tänker utöva, för att ha störst chans att bli nöjd med sin valp. (Att t.ex. köpa en valp efter bruksmeriterade föräldrar, för att enbart ha som en sällskapshund, kan bli ett problem, och att tro att en sällskapshund ska fungera som hundra procentig sporthund kan bli en stor besvikelse..). Arbetsmeriter/titlar nedärvs inte, men säger en del om en hunds styrkor, respektive svagheter,
mentalt och arbetsmässigt, då den utsätts för allt vad en tävling/prov erbjuder. Med en bra förare kan en hund nå långt, men samma förare kommer alltid mycket längre med en riktigt bra hund. Som vi ser på det hela, handlar allting om genetik, naturliga förutsättningar och "teamwork".
Att arbeta med en Beauceron är en utmaning! Denna hund är ofta ett steg före sin
förare och är enormt duktig på att "spela ut sitt register". Att ständigt traggla runt i "samma fotspår" gör inte denna hundras glad, och en Beauceron
lever för att vara glad och ha kul.
En sann livsnjutare!
Som ras har Beauceron en naturlig reservation och skärpa i sig, och kan brista lite i jakt- och/eller
social- kamplust (beroende på avelsmål), vilket kan ställa till det för sin ägare
vid de olika typer av bruksgrenar som innehållande skyddsarbete. Är man intresserad av
skyddsarbete för sport eller tjänst, med en Beauceron, måste man välja både
föräldradjur, uppfödare och valp noga, men också förse sig med en duktig figurant
(gäller alla raser) som kan hjälpa till att utbilda hunden rätt. Skydd/IPO är
inte ett enmansjobb!
I allmänhet gillar Beauceronen att använda sin näsa och har en naturlig "hög" näsa, dvs. vindar oftast in sitt "byte", oavsett om det gäller spår, uppletande eller sök. Lägger man lite tid på att lära in grunden rätt, kan man få en förträfflig spårhund. Rasen är snabb, oöm och ganska självständig i sitt arbete. Det man ska lägga tid på är samarbetsvilja
och följsamhet. En Beauceron "kan själv" och "vet bäst".
Som många storvuxna raser,
kan Beauceron drabbas av magomvridning. Mag-tarmstörningar är ganska vanligt. Problem med höft- och armbågsleder, knä
och rygg, finns också inom vår ras. Njur- lever och hjärtsjukdomar, så väl som
allergier, är några andra exempel.
Tyvärr tystas mycket ned då många är rädda
för att rasen, eller vissa linjer/uppfödare, ska få dåligt rykte. Vi anser inte
att "stoppa huvudet i sanden" löser några problem.