Varför välja en Beauceron?

Det finns många skäl till att välja just en Beauceron, som ras. Det kan gälla utseende, mentalitet, egenskaper, och kanske till och med storlek och färg. Vi kan här endast förklara lite om varför vi valde just denna ras, vilket är en högst personlig tolkning, och gäller de typer av Beauceroner vi varit i kontakt med under våra år.

Beauceronen är en mycket allsidig hund, med en väldigt speciell personlighet. Det är en sann "enmanshund" och ger dig 100 % av sig själv, om du behandlar den med respekt och vänlighet. En Beauceron har en viss typ av stolthet, självkänsla och dominans, vilket gör att den inte låter sig behandlas hur som helst. (Det är absolut ingen hund man "kastar på rygg" eller "hotar" för att visa sitt ledarskap!!) Trots sin stora "integritet" är det en förarvek, signalkänslig och samarbetsvillig hund.

Väldigt ofta känner vi att denna ras kan vara svårläst i sina kroppssignaler för vissa människor. Vad detta beror på är svårt att säga. Vår egen erfarenhet säger oss, personligen, att man inte ska göra sig en bedömning av en Beauceron förrän man träffat den ett par gånger, och sett helheten. Där finns mer under ytan än vad man tror...

Vår tolkning av Beauceronen är att den är som "en bit lera", som du kan forma till nästan vad som helst, om grunden är stabil. Uttrycket "Sådan förare sådan hund" ...passar ganska bra in på denna ras.

Det är en ganska stor och burdus hund, som kräver sitt utrymme, men trots detta är det en perfekt familjehund som mer än gärna vill krypa upp i knäet på sin förare. En Beauceron är en vall & vakthund som mer än gärna vill vara med sin familj 24 timmar om dygnet och hemma helst ligger i omedelbar närhet till sin "flock". Det är en hund som älskar att arbeta och röra på sig men som inte "slår över" om den inte får träna varje dag. Så länge en Beauceron får vara en del av familjen är den lycklig.

Om man letar efter en Beauceron till bruks och/eller tjänst så bör man se till att föräldrarna till den kommande valpen fungerar till det man tänker utöva, för att ha störst chans att bli nöjd med sin valp. (Att t.ex. köpa en valp efter bruksmeriterade föräldrar, för att enbart ha som en sällskapshund, kan bli ett problem, och att tro att en sällskapshund ska fungera som hundra procentig sporthund kan bli en stor besvikelse..). Arbetsmeriter nedärvs inte, men säger en del om en hunds styrka, respektive svaghet, inom bruks. Med en bra förare kan en hund nå långt, men samma förare kommer alltid mycket längre med en riktigt bra hund. Som vi ser på det hela, handlar allting om gener, naturliga förutsättningar och "teamwork"!

Att arbeta med en Beauceron är en utmaning! Denna hund är ofta ett steg före sin förare och är enormt duktig på att "spela ut sitt register". Man kan lätt bli "lurad" :-) En Beauceron behöver ständigt utmaningar och nya övningar för att inte bli uttråkad, eftersom den är enormt lättlärd och intelligent. Att ständigt traggla runt i "samma fotspår" gör inte denna hundras glad... och en Beauceron älskar att vara glad och ha kul!

De flesta Beauceroner har en naturlig reservation och försvarslust i sig, men kan brista lite i jakt och/eller kamplust (beroende på linjer), vilket kan ställa till det för sin ägare de olika typer av bruksgrenar innehållande bitarbete. Är man intresserad av bitarbete för sport eller tjänst, med en Beauceron, måste man välja både uppfödare och valp noga, men också förse sig med en duktig figurant (gäller alla raser) som kan hjälpa till att utbilda valpen rätt. Bitarbete är inte ett enmansjobb!!  

I allmänhet gillar Beauceronen att använda sin näsa och har en naturlig "hög" näsa, dvs. vindar oftast in sitt "byte", oavsett om det gäller spår, uppletande eller sök.  Lägger man lite tid på att lära in grunden rätt, kan man få en förträfflig spårhund/sökhund som aldrig tröttnar. Rasen är snabb, oöm och ganska självständig i sitt arbete. Det man ska lägga tid på är samarbetsvilja. En Beauceron "kan själv"!

Viktiga måttförhållanden:
Rasen skall ha normala proportioner. Kroppslängden, mätt från skulderbladets spets till sittbensknölen, skall något överstiga mankhöjden.
Huvudet skall vara långt: 2/5 av mankhöjden. Skallens bredd och huvudets djup skall något understiga halva huvudets längd. Skallen och nospartiet skall vara lika långa.

Uppförande/karaktär:
Uppförandet skall vara rättfram utan rädsla. Uttrycket skall vara frimodigt och aldrig vare sig elakt, räddhågat eller oroligt. Karaktären skall visa klokhet och mod.

Huvud:
Huvudet skall vara välmejslat med harmoniska linjer. Nosryggen skall vara närmast parallell med skallinjen från sidan sett.
-Skallparti
Skallpartiet skall vara plant eller något välvt från sida till sida. Pannfåran skall vara föga markerad. Nackknölen skall vara tydlig.
-Stop
Stopet skall vara föga markerat och placerat mitt emellan nosspets och nackknöl.
-Nostryffel
Nostryffeln skall stå i proportion till nospartiet, vara välutvecklat och aldrig kluven. Den skall alltid vara svart.
-Nosparti
Nospartiet skall varken vara smalt eller snipigt.
-Läppar
Läpparna skall vara åtliggande och alltid väl pigmenterade. Överläpparna skall täcka de undre utan att vara lösa. Mungiporna skall en mycket lätt början till en ficka som aldrig får vara öppen.
-Käkar/Tänder
Tänderna skall vara kraftiga och sluta samman i ett saxbett.
Ögon
Ögonen skall vara placerade horisontellt och vara lätt ovalt formade. De skall vara mörkbruna, i alla fall aldrig ljusare än mörkt hasselnöts-bruna även om tantecknen skulle vara något ljusa. Blå eller olik-färgade ögon är tillåtet hos harlekinfärgade hundar.
Öron
Öronen skall vara högt placerade. Om de är kuperade skall de bäras rakt upp, varken inåt- eller utåtriktade, och peka något framåt. Välburna öron skall bäras så att halsens tänkta, förlängda sidolinjer går igenom öronens mitt.
Okuperade öron skall bäras halvresta eller hängande men inte bäras tätt intill huvudet. De skall vara flata och tämligen korta. De okuperade öronen skall motsvara halva huvudets längd.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE.
Hals
Halsen skall vara muskulös, av god längd och harmoniskt övergå i skuldrorna.
Kropp:
-Manke
Manken skall vara väl markerad.
-Rygg
Ryggen skall vara plan.
-Ländparti
Länden skall vara kort, bred och väl musklad.
-Kors
Korset skall vara föga sluttande.
-Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara bred, djup och lång. Dess omfång skall överstiga mankhöjden med mer än 1/5. Bröstkorgen skall nå väl ner till armbågen.
-Svans
Svansen skall vara okuperad, lågt buren och nå åtminstone till hasspetsen. Den får inte bäras snett. Svansen skall forma en lätt J formad krok i spetsen. I rörelsen får svansen bäras högst i överlinjens förlängning.
Extremiteter:
-Framställ:
Frambenen skall vara väl ställda och lodräta framifrån och från sidan sett.
 -Skulderblad
Skulderbladen skall vara snedställda och medellånga.
 -Underarm
Underarmarna skall vara muskulösa.
 -Framtassar
Tassarna skall vara kraftiga, runda och kompakta. Klorna skall alltid vara svarta. Trampdynorna skall vara hårda men ändå elastiska.
-Bakställ:
Bakbenen skall vara väl ställda och lodräta från sidan och bakifrån sett.
 -Lår
Låren skall vara breda och muskulösa.
 -Has
Hasorna skall vara kraftiga och inte för lågt ansatta utan vid ungefär 1/4 av hundens mankhöjd. Vinkeln mellan underben och has skall vara mycket öppen.
 -Mellanfot
Mellanfötterna skall stå nästan lodrätt, något bakom sittbensknölarna.
 -Baktassar
Se framtassarna. Av tradition har herdarna hållit fast vid att bevara de dubbla sporrarna. Sporrarna skall bilda väl åtskilda tummar med klor och vara placerade tämligen nära tassarna.
Rörelser:
Rörelserna skall vara smidiga och fria. Hunden skall röra sig parallellt framifrån och bakifrån sett. Travet skall vara utsträckt och vägvinnande.
Päls:
-Pälsstruktur
Pälsen skall vara kort och slät på huvudet och i övrigt vara kraftig, kort, grov, tät, ligga an mot kroppen och vara 3-4 cm lång. Lårens baksidor och svansens undersida skall vara lätt men obligatoriskt befransade. Underullen skall vara kort, fin, tät, dunig och mycket tätt åtliggande och helst vara musgrå.Den får inte synas genom täckhåren.
-Färg
Svart med tanteckning (bas rouge). Den svarta färgen skall vara ordentligt svart. Tantecknen skall vara ekorröda och finnas:
-ovanför ögonen som två distinkta, runda fläckar
-på nospartiets sidor och gradvis avta på kinderna utan att någonsin nå under öronen
-på bringan föredras tanteckningen som två fläckar
-på strupen
-under svansen
på benen där tanteckningen skall sträcka sig från tassarna och uppåt för att gradvis försvinna utan att täcka mer än en tredjedel av benet; på benens insida sträcker sig tanteckningen lite högre upp.
Harlekin (grå med svarta fläckar och tantecken) Pälsen skall ha lika mycket grått som svart uppdelat i väl fördelade fläckar eller mer svart än grått. Tantecknen skall ha samma placering somhos de tvåfärgade.
Några vita hårstrån i bringan tolereras.
Storlek/Vikt:
-Mankhöjd
Hanar: 65-70 cm
Tikar: 61-68 cm
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Diskvalificerande fel:
-Aggressiv eller mycket skygg
-Mankhöjd över eller under de i standarden angivna måtten.
-Mycket lätt benstomme.
-För ljusa ögon; blå eller olikfärgade ögon (utom hos harlekiner)
-Kluven nostryffel; nostryffel av annan färg än svart; av-pigmenterad nostryffel
-Tydligt över- eller underbett; avsaknad av 3 tänder eller fler (P1 beaktas inte).
-Okuperade styva ståndöron.
-Överdrivet utåtvridna baktassar.
-Enkla eller inga sporrar bak.
-Kuperad svans; svans som är rullad över ryggen.
-Päls: annan färg och struktur än vad som anges i standarden; total avsaknad av tanteckning; lång päls. Tydlig, väl synlig, vit fläck i bringan.
För harlekinfärg
-För mycket grått.
-Svart på den ena sidan och grått på den andra.
-Helt grått huvud (avsaknad av svart).
Nota Bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen